Volvo S60 Challenge, nr 25, banracingbil byggd av Volvo

Volvo S60 Challenge, nr 25, banracingbil byggd av Volvo

Kaross
Standardkaross förstärkt med skyddsbur i cromolybden. Förstärkta fjädertorn fram och bak samt stabilisatorstag fram. Specialkonstruerad frontspoiler och bakvinge.
Invändigt
Modifierat värmesystem, endast defroster kvar. Sparco racingstol och 3 tum brett 6-punktsbälte.
Motor
2,3-liters T5-motor med lättat svänghjul och minskat mottryck i avgassystemet. 265 hk vid 6 000 r/min, 350 Nm mellan 2 000 och 4 500 r/min. Max varvtal 6 500 r/min.
Transmission
Standard M56H Volvolåda med 5 växlar. Differentialbroms, sinterlamellkoppling och kraftigare tryckplatta.
Chassi
Standard S60 T5. Öhlins stötdämpare och fjädrar med möjlighet till justering av kompression och rebound samt höjdläge. Gummibussningar ersatta med uniballs av metall. Krängningshämmare fram (23,5 mm, ihålig) och bak (21 mm, solid).
Styrning
Standard, servo. Sparco tävlingsratt, avtagbar.
Bromsar
AP-bromsar, 4-kolvsok och 355 mm bromsskivor fram, standardskivor bak. Låsningsfritt system.
Hjul/däck
8 tums BBS-fälgar, däck 235/40-18.
Mått/vikt
Axelavstånd 272, längd 458, bredd 180, höjd 140 cm, markfrigång 8 cm. Tävlingsvikt 1 250 kg.
Fartresurser
Toppfart 230 km/h vid 6 500 r/min på 5:e växeln. Acceleration 0-100 km/h ca 6 sekunder.

Reportage från teknikens Värld 2007, PeO Källström

Det känns lite – stort! Först kör BTCC-mästaren Rickard Rydell ut på banan och kollar att allt fungerar.

Sedan kommer han i in i depån och lämnar över ratten till mig. Jag menar: Rickard Rydell är ändå Rickard Rydell. Idol för tusentals grabbar i Sverige och England. Det är häftigt.

Jag blir där och då den förste journalisten i hela stora världen att få ratta Volvo S60 Challenge, göteborgföretagets senaste stora motorsportsatning.

Volvo har en lång tradition i motorsport. Det började med rally i PV och Amazon, följdes av ett antal märkescuper för 140, 240 Turbo, S40. Och så BTCC, STCC och JTCC.

Nu satsar Volvo miljontals kronor på en ny märkesklass – S60 Challenge. Debut nästa år, men smygpremiär på Ring Knutstorp den 2 september i höst med ett mästarmöte. Där kommer bland andra Rydell, Alain Menu, John Cleland och eventuellt Stefan ”Lill-Löwis” Johansson att deltaga.
Men här och nu är det min tur. Solen gassar över Ring Knutstorp. Det är varmt, nej hett, i tävlingsbilen. Under STCC-tävlingen dagen innan uppmättes upp till 70 grader i bilarna.

Med andra ord som en bastu. I denna ska man nu inte bara sitta och njuta utan göra sitt bästa för att köra S60 Challenge runt den krokiga banan så fort som möjligt.

Svettpärlorna rinner i en strid ström ner i mina ögon. Då har jag ändå bara mig själv och en bil att bry mig om. När det drar ihop sig till start i S60 Challenge kommer det att stå minst 25 bilar på startlinjen. Det har redan bildats kölista på bilarna som kommer att byggas av Volvo och säljas för 375 000 kronor stycket, inklusive moms.

Motorljudet är rått! Tufft. Det kommer att mullra fint med fullt startfält. Maskinen har sitt ursprung i T5 och är vässad till 265 hk. Detta genom bland annat lättat svänghjul och avgasystem med bättre flöde.
När det ges tillfälle att sträcka ut på högsta växeln (femman) går det 230 km/h. På korta Ring Knutstorp kommer jag ”bara” upp i 200 km/h i slutet av raksträckan.

Kliver på bromsen och känner att bromsarna från AP med fyrkolvsok som sitter fram gör ett utmärkt jobb. Bak sitter det standardskivor och standardbelägg och när ABS-funktionen tillsammans med bromskraftfördelningen kliver in svajar S60 Challenge lite lätt med baken. Inte så kraftigt, men tillräckligt för att ställa till en del problem med konkurrenter runt omkring sig. Just då är också bilen väldigt lätt bak och minsta lilla ”smekning” från en konkurrent kommer att resultera i sladd eller snurrning. Och det kommer att inträffa, var så säkra.

De 265 hästkrafterna letar sig förvånansvärt väl ner i asfalten genom de åtta tum breda och omönstrade slicksen. Mest troligt kommer klassen att köras på just slicks även om det definitiva beslutet inte är taget. Slicks ger mer racerbilskänsla än mönstrade gatdäck och vi hoppas att det blir så.
De första varven, innan däcktemperaturen stigit och därmed givit bätttre fäste, är bakdäcken sanslöst hala. Bakvagnen kastar ut i ett par vilda släpp innan värmen infunnit sig. Underhållande, men det främjar inte farten.

Ett problem alla förare kommer att märka av är turbofördröjningen. Sjunker varvtalet under 3 000 r/min känns det som om motorn dött. Växlar du ner får du ofelbart hjulspinn fram och det är lika förödande tidsmässsigt.

Det lär därför bli så att de flesta, i alla fall toppförarna, kommer att använda sig av vänsterbroms. Det vill säga bromsa med vänster fot samtidigt som de gasar med höger för att hålla laddtrycket uppe.
Det i sin tur ger upphov till andra problem. Det sitter en standardväxellåda i S60 Challenge-bilarna. Det innebär att du bör använda koppling vid upp och nedväxling för att inte slakta dreven.
Till det behöver du vänsterfoten, som egentligen borde ligga på bromsen.

Tja, det kommer att rasas en del växellådor i S60 Challenge, eftersom förarna kommer att välja att växla utan koppling i alla fall. Och jag blir inte det minsta förvånad om det efter en säsong eller så bestäms att det ska användas sekventiella lådor, med rakskurna drev som pallar för att växlas utan koppling, som i STCC. Dyrare, men det håller.

Jag har ingen klocka att gå efter men det känns att det går fortare och fortare för varje varv. Inte så att jag är nere i de varvtider testföraren Jens Edman noterat, 1,06 på Knutstorp vilket är fem-sex sekunder långsammare än STCC, men i alla fall.

När bilarna är färdigutvecklade kommer tiderna att kapas ytterligare och hamnar nog runt 1,04.
Så plötsligt, när jag ska svänga in i den tvära vänstern som leder upp till hårnålskurvan som går under namnet Lito-böjen, sitter ratten fast. Jag kan inte svänga in i vänstern och flyttar snabbt högerfoten till bromspedalen.

Med stor möda och mycket besvär lotsar jag den nu tungstyrda bilen sakta tillbaka till depån. Först tror jag att det är punktering, men en vit oljedimma bakom bilen pekar på att servostyrningen lagt av.
Det är en O-ring i servopumpen som gett med sig, och Jens Edman bekräftar att problemet uppstått tidigare.

– Vi håller på att jobba med det och innan det är dags för tävlingstart skall det nog vara löst.
Precis som nya bilar kan drabbas av problem i sin barndom sker det ännu oftare med tävlingsbilar som är känsligare på många sätt och dessutom utsätts för hårdare behandling.
Styr sakta in i depån, det knäpper av överhettad metall och luktar servo-olja som sakta bildar en stor pöl under bilen.

Knäpper av mig hjälmen, torkar mig i pannan med skjortärmen och är dyngsur av svett.
Härligt!

PeO Kjellström

 

Färdigheter

Upplagt på

2017-11-06